GDH-KLUBBENS HÄLSOFOND
Vi vill informera om – och blåsa nytt liv i klubbens hälsofond. Med stegrande veterinärkostnader och höga självrisker ser vi ett ökat behov av visst ekonomiskt stöd när hunden plötsligt råkar ut för en olycka eller sjukdom.
Klubbens hälsofond startades som en insamling 2013, för att ekonomiskt hjälpa en medlem med dyra veterinärkostnader då dennes hund akut behövde opereras för magomvridning. Ni kan läsa hela historien längre ner på denna sida! Sedan dess har fonden funnits kvar, med syftet att i framtiden kunna stödja fler medlemmar vid dyra veterinärkostnader till följd av olyckor eller sjukdom.
Vid årsskiftet 2024/2025 hade fonden 5000 kr, vilket inte är tillräckligt för att kunna betala ut ett eventuellt stöd. Klubben har därför inledningsvis dubblerat den summan. Nu välkomnar vi er medlemmar som har möjlighet, att skänka en summa. Insamlingen är naturligtvis frivillig och sker genom insättning på klubbens plusgiro. Alla bidrag tages tacksamt emot!
Stödet kan sannolikt aldrig handla om att helt täcka en större veterinärkostnad men det kan utgöra ett viktigt bidrag. Styrelsen kan också vid behov fatta beslut om särskild insamling genom fonden.
Vill du bidra och skänka en summa till Hälsofonden, stor som liten?
PG 452557 – 2
Märk betalningen med ”Hälsofonden + namn”
Undrar du över något eller behöver du ansöka om stöd? Kontakta Rasmus Halvars, ordforande@gdhklubben.se
Historik
Söndagen den 6 oktober 2013 hände det som bara inte får hända, en hundägares mardröm. Nitton år gamla Rasmus var ute med sin bästa kompis, sambo och jaktvän, den gammeldanska hönsehunden Jytte, för att jaga. Efter att ha gått en stund längs myrholmarna märkte Rasmus att något var fel. Några orrar flög upp men Jytte ignorerade fåglarna och stannade istället upp, krampade och försökte kräkas gång på gång. Rasmus såg nu hur hennes mage började svälla. Det blev ilfart till veterinär där Jytte opererades för magomvridning, ett dödligt tillstånd om det inte opereras omedelbart! Men prognosen är också mycket god för att hunden, om den överlever operationen, efteråt skall kunna leva ett fullt normalt, aktivt liv.
Trots att Jytte vid tillfället var försäkrad för veterinärvård upp till 25 000 kronor så räckte denna summa inte på långa vägar för att täcka kostnaderna för operation och eftervård. Efter ett dygn på djursjukhuset var notan uppe i 42 000 kronor, varav Rasmus själv måste betala 20 700 kronor (självrisken hos försäkringsbolaget är 1500:- plus en procentsats av resterande skadekostnad).
Rasmus familj hjälpte honom med pengar och han upprättade en avbetalningsplan med djursjukhuset på en större del av summan. För en kille på 19 år som precis slutat skolan, flyttat hemifrån och fått ett tillfälligt arbete var detta en hård smäll att ta –det skulle det vara för vem som helst av oss! Inte nog med att Rasmus fick oroa sig för om hans vän ska överleva operationen, han skulle dessutom behöva oroa sig för hur han skall kunna betala den ekonomiska skuld han nu har för att han valde att inte avliva sin vän.
Vi i SRG:s styrelse tyckte att Rasmus visade en enorm respekt för – och kärlek – till sin älskade hund genom att sätta henne i första hand och ta den ekonomiska ”smäll” det blir för honom. Detta med en stor oro för pengar som följd. Vi ville på alla sätt försöka hjälpa honom då han agerade föredömligt för alla oss andra hundägare och jägare.
Som en liten klubb, även om vi hade en sund ekonomi, så fanns det ingen möjlighet för oss att hjälpa Rasmus med klubbens pengar. Då kom ett telefonsamtal från en medlem, Lilian Svensgaard, med ett förslag som vi mer än gärna ville ställa upp på. Lilian hade sett på Facebook vad som hänt och föreslog att klubben skulle starta en insamling för att hjälpa Rasmus och Jytte. Hon menade att det är SJÄLVKLART att även en duktig ung jägare och hundkille skall ha möjlighet att ha hund utan att behöva hamna i skuld för att han räddat livet på sin vän och jaktkamrat. Vi i styrelsen kunde inte annat än hålla med! Därför beslutade vi att instifta en hälsofond dit medlemmar och andra kan donera pengar.
De pengar som kom in denna väg gick oavkortat till Jyttes veterinärräkning. Vi skrev i tidningen, på klubbens FB – sida och på hemsidan om hur insamlingen gick och om hur Jytte mådde! Vi tyckte att det kunde ses som en investering i rasens framtid, för det är vad unga, duktiga medlemmar som Rasmus bidrar till. Låt inte en sådan här sak avskräcka dem från att ha hund!
Ps. Styrelsen vill påpeka att Rasmus inte på något sätt har varit iblandad i klubbens beslut, men naturligtvis tillfrågades han om hur han ställde sig till det.